Diskriminerade....

Idag har jag vart ute och gått, gjort mina vardagliga sysslor, brytit ihop och vart på gymmet.

Jag blir så ledsen och besviken, folk lovar en saker som dom inte håller. Folk blir mer accepterade pga att dom ser bra ut eller normala(?) som folk kallar de. De är inge kul att gå på arbetsintervjuer och behöva ta ut piercingen i snoken och täcka över tatueringarna längst hela armarna, men man blir ju inte accepterad annars. Livet är så jävla orättvist. Jag kan inte ro för att jag har en egen stil, som jag faktiskt mår bra utav, och jag är mig själv. Men då blir man istället inte accepterad utan alla andra får de jobb man själv suktat efter och lagt ner sin själ i. Men de är inte orättvist bara för de utan för alla som blir anställda utan att ha gjort ett skit, sånt får mig verkligen att bli deprimerad. Jag kan inte lyfta mig från soffan för jag mår så dåligt över detta. Hur kan vi ens tillåta de? Jag menar, de är ju vårt eget fel att folk med tatuering, piercingar osv blir diskriminerade! Jag menar, sök igenom hela sverige på alla mellan 18-25 så tror jag inte att de är många av dom som INTE har en tatuering, så varför diskriminerar vi folk då? ÅÅ blir så arg ledsen och besviken..

Jag är iaf glad att jag har mina vänner, johannes och min älskade familj. Dom gör livet värt att leva!<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0